Hur många talar romani chib

I Sverige talas en rad språkliga varieteter som talarna själva benämner romani eller romanés och samlingsbegreppet romani chib inrymmer samtliga sådana varieteter eller dialekter. Romani har ett avlägset ursprung på den indiska subkontinenten och placeras inom den indoeuropeiska språkgruppen, som omfattar de flesta språk som historiskt talas mellan Irland och Bengalen. Gemensamt för roman i-varieteterna är vissa delar av en för indiska språk typisk flekterande grammatik och olika delar av en basvokabulär på cirka ord. Inom lingvistisk forskning är teorin att romani har utvecklats i tre stadier sedan upphovsmännen lämnade ursprungsregionen i perioden e. De tre stadierna benämns som proto-romani, tidig romani och modern romani. Ingen dokumentation om eller på proto-romani och tidig romani finns, de båda stadierna har delvis kunnat återskapas genom väletablerade teorier och lagar för språklig utveckling med utgångsläge i modern romanis varieteter eller dialekter.

Det finns inga säkra källor som avslöjar vilka upphovsmännen var eller när och varför ursprungsregionen lämnades. Ett historiskt faktum är att regionen drabbades av invasioner ledda av muslimska härförare under den aktuella perioden, vilket resulterade i flera kungadömens utplåning, förlust av oräkneliga människoliv och folkvandringar 1. Proto-romani tros ha uppstått utanför Indien och de ord som etymologiskt härrör från utomindiska språk som armeniska, kurdiska, ossetiska, afganska och iranska språk anses ha tagits upp längs språkets väg till Europa. Möjligen rör sig språkens släktdrag i även i detta fall dels om ett gemensamt centralindiskt ursprung, dels möjligen om konvergens på grund av språkens liknande historia snarare än en faktisk gren inom indoariska språk. Dessutom tycks själva namnen på gruppen och språket, řom , dom och lom , vara besläktade. Ursprunget är möjligen det indiska ordet ḍombā , som uppträder i vissa medeltida texter från Kashmir som ett namn på en lägre kast.

Även i dag är ḍom namnet på en kast i olika delar av Indien som ofta ägnar sig åt olika yrken såsom smide, korgflätning, sotare, musiker, dansare med flera. Talare av föreuropeisk romani fortsatte att vandra norrut mot Europa. På vägen kom romanin i kontakt med ett flertal språk som påverkade språket i olika grad, främst persiska och armeniska. Avssaknaden av arabiska lån i romanin skulle kunna tyda på att vandringen antingen inträffade före den islamiska expansionen , eller att vandringen tog en nordlig färdväg, söder om Kaspiska havet genom Kaukasus och Svarta havet mot Konstantinopel. En sådan vandring skulle möjligen kunna förklara lånorden från georgiska och ossetiska som talas i Kaukasus. Vid den här tiden var inte det muslimska och turkiska inflytandet lika stort i östra Anatolien , så romerna skulle mycket väl ha kunnat vandra genom östra Anatolien utan att komma i större kontakt med varken arabiska eller turkiska. På talet nådde romerna till bysantinska riket och grekiskspråkigt område där de kom att förbli i — år.

Här utsattes den tidiga romanin för ett mycket stort inflytande från grekiska som dels innebar många lånord från grekiska, bland annat räkneorden 6—9, men även stor påverkan rent grammatiskt. Grekiskt inflytande ligger antagligen också bakom romanins användning av bestämd artikel , och flera andra syntaktiska drag. Det vanligaste antagandet är den grekiska påverkan är av ett senare datum än den persiska och iranska, men eftersom såväl armeniska som georgiska och grekiska talades i östra Anatolien som del av det Bysantiska riket vid den här tiden, är det också möjligt att romanin utsattes av påverkan av dessa tre språk samtidigt. Vid det Bysantiska rikets nedgång på talet kom romerna i rörelse igen, och från detta århundrade finns noteringar om romsk närvaro på Balkan och i Centraleuropa. Under perioden — delade romerna upp sig och spred sig över stora delar av Europa, vilket gav upphov till den dialektala variation som finns i dag. I och med att olika romska dialekter kom i kontakt med olika språk i Europa uppvisar också olika dialekter påverkan från språk som turkiska , sydslaviska varieteter , rumänska , ungerska och tyska.

Den romani som finns nedtecknad i källor från talet, då romanin började nedtecknas ordentligt över Europa, är i mångt och mycket överensstämmande med den dialektala variation i dag. Man kan därför säga att dagens dialektala variation stabiliserades på talet. Romanin är i dag spridd över i stort sett hela jorden, och de olika dialekterna skiljer sig mycket sinsemellan. Man kan diskutera huruvida det rör sig om olika dialekter av romani eller om skilda romska språk, och inom språkvetenskapen finns inga tydliga kriterier för att avgöra detta. Trots att olika dialekter av romani inte nödvändigtvis behöver vara ömsesidigt begripliga sinsemellan, brukar såväl språkforskare som romer betrakta romani som ett språk med olika dialekter. Ibland brukar språkforskare tala om romska varieteter , som en neutral term. Förmågan att förstå en annan dialekt av romani beror på vilka två dialekter man jämför. Inom samma gren på det romska språkträdet kan ömsesidig förståelse vara möjlig, men mellan dialekter på olika grenar kan det vara svårare, i många fall omöjligt, i synnerhet om man tar i beaktande att olika dialekter har haft påverkan från olika kontaktspråk.

Många romer vittnar dock om att de kan kommunicera sinsemellan, vilket kan bero på olika faktorer. Ett skäl är att alla romanidialekter delar en basvokabulär på omkring ord, det vill säga ett ordförråd som är gemensamt för alla dialekter, vilket räcker långt för grundläggande kommunikation. Ett annat skäl är att alla romer är flerspråkiga, och behärskar ofta ett flertal europeiska språk vid sidan om majoritetsspråket i de land där de bor. Detta gör att talare av olika dialekter kan blanda in eller växla till andra språk när romanin inte räcker till, vilket ofta sker omedvetet. Man brukar tala om fyra större dialektgrupper av romani som i sin tur har olika undergrupper: den balkanska dialekterna, de valakiska dialekterna, de centrala dialekterna och de nordliga dialekterna. Denna indelning är främst geografisk, men korrelerar också med politiska indelningar som skapat gränser mellan dialekterna, begränsat romernas rörlighet eller skapat kontakter mellan dialekter.

Vissa utgår ifrån geografi, medan vissa utgår ifrån språkliga drag och då kommer indelningen an på vilka språkdrag man utgår ifrån. Vissa dialekter utgör också övergångsdialekter mellan olika grenar, och skulle kunna placeras i endera gruppen. Indelningen i språkträdet ovan bör därför inte ses som huggen i sten utan utgår främst ifrån den indelning som görs i Carling et al. De balkanska dialekterna talas mer eller mindre i det område där de europeiska migrationerna hade sitt ursprung i det gamla Osmanska riket. De kan delas in två grupper, en geografiskt större grupp, sydbalkansk romani , som bland annat innefattar dialekterna arli i Nordmakedonien , Kosovo och Grekland ; erli i Bulgarien , mečkar i Albanien , sepeči i Grekland och Turkiet , ursari i Rumänien , krimsk romani i Ukraina samt zargari i Iran. Den andra gruppen består av drindari i nordöstra Bulgarien, kaladži i Bulgarien, Makedonien och Kosovo och bugurdži i Bulgarien och Serbien.

Den kallas även nordbalkansk romani , drindari-bugurdži-kalajdži eller ibland sydbalkanska 2. Båda grupper karakteriseras av såväl turkiskt inflytande som en mer långtgående grekisk påverkan än de andra dialekterna, Många talare av dessa dialekter är muslimer och många talar även turkiska. Talare av i synnerhet arli spridits över Västeuropa under till talet, i synnerhet till Tyskland, Österrike och Skandinavien, men även i USA, dels som arbetskraftsinvandring, men även som följd av Jugoslavienkrigen på talet. De valakiska dialekterna även kallade vlach har sitt ursprung i de gamla furstendömena Valakiet och Moldova i nuvarande Rumänien där romerna hölls som slavar mellan åren och Därför uppvisar dialekterna rumänskt inflytande, men även egna novationer.

Navigeringsmeny

De valakiska dialekterna är de mest framträdande av alla romanidialekter eftersom de är mest spridda och har flest talare. De valakiska dialekterna kan delas in två undergrupper: de sydvalakiska dialekterna som spritt sig utanför sitt ursprungliga område. I sydöst finns mindre dialektgrupper i Turkiet och Grekland , och i sydväst i Bosnien och Serbien finns sydvalakiska dialekter som med ett samlingsnamn brukar kallas gurbet. Gurbetdialekterna delar delvis område med de balkanska dialekterna, men till skillnad från talare av balkansk romani är talarna av gurbet främst kristna. I Italien finns också dialekten xoraxane vars talare är muslimer, och det finns även talare i dagens Valakiet och i nordöstra Bulgarien som ligger närmast dialektgruppens ursprung. Den andra gruppen är de nordvalakiska dialekterna som främst består av två väldokumenterade dialekter. Den första är kelderaš som är det mest spridda romanidialekten i Rumänien jämte ursari en balkansk dialekt.

Kelderaš talas även av utvandrargrupper i bland annat Skandinavien, Ryssland, Amerika, Tyskland och Polen.

Bibblan svarar | Hur många i Sverige pratar romani chib

Den andra dialekten är lovari som uppstod i kontakt med ungerska i Transsylvanien. Det är den största romanidialekten i Ungern, men redan på talet utvandrade lovaritalare till Österrike och Tyskland och det finns även lovaritalare i Slovakien, Polen, i Vojvodina i Serbien och i Skandinavien. Den centrala gruppen hör samman med det Tysk-romerska riket och senare Kejsardömet Österrike och Österrike-Ungern , men även romer i Kungariket Ungern hör till denna grupp. De centrala dialekterna kan delas in nordcentrala och sydcentrala dialekter. De nordcentrala innefattar bland annat böhmisk romani nu utdöd , västslovakisk och östslovakisk romani samt dialekter i Polen, Moravien och i transkarpatiska Ukraina. De sydcentrala innefattar dialekter i romungro i Ungern och Slovakien, vend -dialekterna i västra Ungern, prekmurje i norra Slovenien. Alla sydcentrala dialekter är påverkade av ungerska. Den nordliga gruppen är en lös heterogen grupp som trots sitt namn inbegriper varieteter i norra och västra Europa inklusive dialekter i Italien.

Dessa har påtagligt tyskt inflytande och har således spridit sig söderut från Tyskland. Besläktat med sinte är även finsk romani eller kale.

Om Romani chib

Finsk romani har även starkt svenskt inflytande vilket visar att dess talare migrerat till Finland från Tyskland via Sverige. Detsamma gäller även den nu utdöda estniska romanin laiuse. Dessa bildar en nordvästlig grupp. Det är ett perspektiv som inte nödvändigtvis delas av resandefolket, invändningen antyder att det är samma språk, med olika ord. Direktöversättning ord för ord är ej tillämplig vid översättning av skandinavisk romani. Språket innehåller dessutom grammatiska funktioner som saknas i skandinaviska språk. En mera sammanhållen grupp utgör vissa dialekter i Polen, Baltikum och Ryssland som bildar en nordöstlig gren. Bäst dokumenterad är den ryska dialekten xaladitka. Andra dialekter är polsk romani , lettisk romani och litauisk romani. Hos vissa romska grupper har man upphört att tala romani och övergått till majoritetsspråket, men man bibehåller fortfarande ett romskt ordförråd som kan användas när man talar på majoritetsspråket. Exempel på pararomani är till exempel angloromani i Storbritannien, caló i Spanien, errumantxela eller baskisk romani i Baskien, dortika och finikas i Grekland och romnisch i Danmark.

Eftersom talarna av pararomani för det mesta inte har någon kunskap i romani rör det sig inte om kodväxling utöver ett mindre ordförråd. Pararomani kan snarare betraktas som ett register och har mer gemensamt med hemligspråk som månsing eller fransk argot. I detta fall har ett romskt ordförråd bevarats så att romerna trots sitt språkbyte till majoritetsspråket kunnat tala med varandra utan att utomstående förstår, men det romska ordförrådet blir också en markör för en separat etnisk identitet. Pararomanins status som internspråk eller hemligspråk gör den svårdokumenterad för forskare, och många talare är till och med ovilliga att dela med sig av språket eftersom det kan vara privat. De äldsta beläggen för pararomani kommer från spansk caló från talet. I samma källa ges en berättelse på både äldre brittisk romani 1a och nyare angloromani 1b för att illustrera skillnaden, men Smart och Crofton poängterar också att skillnaden mellan de båda är flytande.

På angloromani 1b har den äldre romanins böjningsformer och vissa funktionsord har ersatts med former från engelska, vilka har kursiverats i exemplet ovan. Sedan talet talas av resande i Skandinavien en skandinavisk varietet av romani, i språkforskningen ibland benämnd med samlingsnamnet skandoromani. Tidiga fragmentariska belägg från talet visar att denna varietet tidigt blandats med svensk grammatik. I exemplet ovan kommer alla ord från romani, men meningens struktur och alla grammatiska ändelser såsom -n i bestämd form eller -ar i presens kommer från svenska. Somliga forskare anser därför att svensk romani i grund och botten är en register av svenska men med romaniord, likt nyare angloromani och spansk caló. Därför är svensk romani snarare ett blandspråk än ett register, menar Carling. Fonologin i romani skiljer sig mellan dialekter. Denna distinktion mellan tre typer av klusiler är typisk för språk i Indien och karakteriserar romanin som ett indoariskt språk.

På dialekten rodopiromani som talas i Bulgarien används dessutom just detta ljud ännu. I många andra dialekter har ř sammanfallit med r. Genom språkkontakt har dock ytterligare vokaler tillkommit i vissa dialekter. Walesisk romani hade exempelvis ytterligare en bakre vokal som transkriberades å [ɔː]~[ɑː]. I vissa andra dialekter är dessa centrala vokaler lånade från majoritetsspråk som bulgariska och ryska. Vokallängd är inget kontrasterande drag på romani men har utvecklats i vissa dialekter, antingen genom påverkan från majoritetsspråk med en längddistinktion såsom ungerska eller finska. Vissa grammatiska ändelser kunde dock inte bära betoning, bland annat vokativändelsen -a i till exempel dévla! Genom kontakt med europeiska språk är det dock mycket vanligt att dialekter ändrat betoningsmönster till majoritetsspråket och har i stället till exempel betoning på första stavelsen till exempel i finsk romani eller på penultiman.

Vissa dialekter behåller dock delvis ett konservativt romskt betoningsmönster före romska ändelser, till exempel sinte och östslovakisk romani. Romani har historiskt varit ett i första hand muntligt språk. Sedan början av talet har man dock utvecklat flera skriftformer, baserat på latinska eller kyrilliska alfabet. Därefter har det utvecklats en litteratur på romani i olika länder. Internationellt gjordes tidigare försök att etablera en gemensam standard för de olika romska skriftspråk, bland annat utifrån kelderash och arli. På romani finns bland annat nedtecknat sagor och sånger , samt översättningar av delar av Bibeln och katekesen. Ett antal viktiga romska författare har främst varit verksamma på andra språk. Romani har talats i Sverige med säkerhet sedan början av talet då romer först omnämns i svenska källor, vilket inte utesluter att det kan ha talats i Sverige tidigare än så.

Om Romani chib - peatip.pages.dev

Under talet och talet invandrade fler mindre grupper av romer till Sverige som i tidiga källor benämns bland annat som zigeuner , zigener , thaatare och tattern och de blev föremål för mycket negativ uppmärksamhet, bland annat för påbud att utvisa eller utrota romerna. Den finska romanin har behållit den romska grammatiken, medan svensk och norska romanin tidigt blivit ett blandspråk med romskt ordförråd men svensk respektive norsk grammatik och fonologi, vilket kan skönjas redan i källor från talet. Den svenska och norska romanin innehåller å andra sidan en stor mängd tyska lånord, vilket indikerar att de tidigaste romska grupperna i Norden kom via Tyskland. De nordliga dialekterna av romani brukar således anses således vara besläktade med bland annat tysk sinteromani. Det är sannolikt att svensk romani, finsk romani och sinteromani var relativt lika när de förstnämnda först kom till Sverige; kanske var de alla tre samma dialekt.

Intressant nog har den finska romanin få lånord från tyska jämfört med den svenska romanin. Det har därför föreslagits att finsk romani kom till Sverige innan svensk romani, och absorberade många svenska ord för nya företeelser, medan den svenska romanin absorberade motsvarande ord från tyska på tyskspråkigt område, varefter talarna av svensk romani kom till Sverige och försköt den finska romanin norrut. Vid talets början talades således dels skandoromani i Sverige och Norge, och en skild finsk romani i Finland. Därtill fanns vid den här tiden även en dansk variant av skandoromani som i dag är utdöd. Under talet frigavs många romska grupper i furstendömena Valakiet och Moldova i nuvarande Rumänien , där romerna hade hållits som slavar sedan talet. I samband med detta kom dessa grupper att sprida sig över stora delar av världen. Till Sverige kom åtta romska släkter, omkring några hundra individer, mellan år då det gamla passtvånget upphävdes, och fram till första världskriget år , då polisen gav befogenhet att deportera bland annat romer.

Dessa talade dialekter av valakisk romani, främst kelderash och lovar , men även čurari. Sedan andra världskriget har olika romska grupper anlänt till Sverige i grovt räknat tre perioder.