Vad avgör smältpunkten för ett salt

Vätemolekyler kan inte delta i vätebindningar. Vätet blir inte "i princip utan elektroner". Vad är FO? Det finns ingen molekyl med den sammansättningen. En viktig faktor som påverkar bindningsstyrkan är styrkan av de Intermolekylära bindningarna hos molekyler.

Salter – Wikipedia

Svar : Styrkan av jonbindningarna mellan jonerna, ju större laddningar och ju mindre en atomjon är desto starkare blir jon bindningarna. Ju starkare jon-bindningar desto högre smält och kokpunkt. Ett konkret exempel är MgO och NaCl. Dessutom är magnesium jonerna och oxidjonerna O2- mindre än Na jonerna och Cl jonerna. Ett konkret exempel är vatten som kan binda till andra molekyler som antingen har en OH,NH eller FH grupp, med hjälp av vätebindningar. Ju fler vätebindningar desto starkare blir bindningarna. Man kan alltså säga att ju fler starka intermolekylära bindningar desto högre smält och kokpunkt.

smältpunkten hos olika ämnen

Det finns andra intermolekylära bindningar som jag även tycker är bra att nämna.. Som tex. Dipol dipol bindningar. Ju starkare partiell laddningarna är inom molekylerna desto starkare blir dipolerna större dipolmoment och desto starkare kommer dipol dipol bindningen att vara. Ju starkare bindningen är desto högre smält och kokpunkt. Ett exempel är om man jämför dimetylpropan med pentan. Ju större yta desto starkare van deer waals bindning. Det leder till högre kokpunkt och smältpunkt. Jag använde mig av några exempel för att förklara vilka faktorer som kan påverka smältpunkten och kokpunkten. Är det rätt tänkt? Det som spelar roll för vattnets kokpunkt som är "onormalt" hög, jämfört med andra ämnen som är ungefär lika stora är att vattenmolekylerna bildar vätebindingar tillvarandra. Du bör nämna något om den relativa styrkan för vätebindning, dipol-dipolbindning och van der Waals-bindning. Vilken av dem är starkast? Vilken är svagast?

Aceton molekyler kan bilda dipol dipol bindningar.

Ett ämnes kokpunkt/smältpunkt (Kemi/Kemi 1) – Pluggakuten

Ju fler elektrostatiska attraktionskrafter mellan aceton dipolerna desto starkare blir dipol dipol bindningen. Ju tydligare en dipol är desto starkare kommer de elektrostatiska attraktions krafter i mellan dipolerna att vara. Anledningen till varför vätebindningar är starkast av de intermolekylära bindningar beror på att ämnen som kan bilda vätebindningar är bra på att bilda vätebindningar till varandra. Vattenmolekylerna är bra på att bilda vätebindningar med andra vattenmolekyler. Det krävs även mer energi för att bryta väte bindningarna tillskillnad från andra intermolekylära bindningar. Om man tittar noga på molekyler som kan bilda vätebindningar ser man att det endast är mycket elektronegativa atomer som finns i varje enskild molekyl. I vattenmolekyler är det H2O. Alltså 2 väteatomer som binder till en elektronegativ syre. Även om zwitterjoner i bokstavlig mening kan bilda salter med sig själva, i fallet aminosyror proteiner eller nylon , dissocierar den resulterade peptidbindningen inte lätt utan har kovalent karaktär.

Termen "salter" används därför inte om zwitterjon-zwitterjonföreningar. Historiskt har definitionen på salter varierat under kemins utvecklingsskeden.

Navigeringsmeny

För mycket länge sedan tolkades salt av alkemisterna som alla fasta och oförbrännliga ämnen. Senare började man beteckna salt som kemiska föreningar med snarlika egenskaper som koksalt. Under talet definierades salter som dess förmåga att lösa sig i vatten , närmare bestämt ett salt är en kropp med förmågan att lösa sig i mindre än delar vatten. I slutet på talet började de mer moderna definitionerna ta form, och man började skilja mellan syror , alkalier och medelsalter. Visserligen tolkades saltet till en början som en förening mellan två oxider , men undersökningar visade att ex. Svensken Berzelius framförde åsikten att salter har olika föreningar samt indelade salter i amfidsalter och haloidsalter. Den tidigare är en förening som kan antingen bestå av två oxider , så kallade syresalter, eller av två sulfider eller så kallade svavelsalter. Haloidsalter är en förening av metall och en saltbildare. Lite senare framlades definitionen att salter är föreningar där vätet H i en syra är ersatt med någon annan positiv jon, ofta en metalljon.

Definitionen av ett salt som produkten av en reaktion mellan en syra och en bas omfattar både jonföreningar och en del kovalenta föreningar , bland annat kvicksilver II klorid HgCl 2 , och hör ihop med Arrhenius syra-basdefinition. I och med att Johannes Brønsteds syra-basdefinition vann spridning bland kemister blev salter svårare att definiera, en vanlig definition är att salter är föreningar som bildas när en syra och en bas reagerar.